Beatrice och Robert sysslar en del med amatörteater, vilket mest betyder att de får illa betalt och att de uppträder mest för 'slutna sällskap'.
Beatrice håller upp ett ark papper och läser ifrån det.
- När jag pratar, får andra ofta nog för sig att det jag säger är en direkt lögn. Jag är inte trovärdig helt enkelt. (Liten konstpaus här)
Det är nog något med min litet egensinniga röst.
Robert, i sin tur, läser replik från ett papper han håller i sin lätt osynliga hand.
- Är det mening en, att jag skall tro på det där nu, eller?
Det hörs litet osynliga steg gå över golvet. Vilket inte är förvånande precis. De håller till i en gammal skola från tidigt adertonhundratal och det spökar förstås där. Dessutom har de övriga i den lilla ensemblen, tillhörande ortens teatersällskap, inte dykt upp än. Kanske var det litet halt på vägen eller så blev de efter 'en smula nytt blod' törstande, hungriga på vägen och gjorde ett stopp på en vägkrog, vilande sina plötsligt så 'värkande fötter'.