Jag såg dess blå droppar. Tindra.
Jag kände dess flagnande skratt. Ärga.
Jag sårades av svekens ärr. Mestadels.
Jag blundade och såg mänskliga orkidéer förblöda. Inuti.
Jag anade platinablond lycka. Emellanåt.
Jag missuppfattade vindens känslor. Sakta.
Jag tror det var livet. Stundtals.

Men idag.
Idag jag kände.
Kände hur jag blev ett.
Ett ögonblick att älska.
Älska till tonerna av dina ord.
Ord som viskande förför.
Förför som körsbärsmogen smekning.
Smekning så videungslen.
Videungslen fjäder kittlar.
Kittlar varje dröm.
Dröm av det som är vi.
Vi ser varandra genom ordens spegel.
Spegel av blå Lapis lazuli.

Resten är stjärnstoft.
Någon glömt.
Medan vi.
Fortsätter leva.
Som om.
Vi aldrig.
Gjort annat.