om frosten envist hänger kvar
vet ändå den droppar av
vi förlorar inte hoppet
än dagarna slamrar strilar och blåser
och vi om själen låser
asfaltens hud skymtar genom sörjan
det är vårens början
estradören håller sin hatt
och fåglar samlas i klungor
där de kämpar
om en framskjuten plats vid bordet
det är livet som har sin början

dagarna blir längre för varje dag
livet blir ljusare och lättare
bakom molngardin skymtar alltid solen

Gullan Bornemark sjöng
Sudda sudda bort din sura min...