Mördarfjärilens olika identitet.
River nattens fängslande fyrverkerier.
I hopp om att nästa andetag.
För henne närmre livets lust.
Balanserar på pärlband av självhat.
Den strypande rädslan att förlora den lilla
verklighet som ännu inte existerar.
Kontrollräknar drömmarnas svarta får.
De som hoppar över brinnande staket.
Ut i havets ebenholts.
Behagligt och ensamt det som fortfarande skrämmer.
Vilsen utan smekning. Den som förför när världen inte gör det.
Blomstrande självförakt och dess vissna hägring,
skapar ett eget rike av paradisiskt skelett.
Men hjärtat så närvarande, som en stilla närhet.
Känner hur lugnet äntligen så tröstande omfamnar.
Då stressens mustanger skenar vilt i tankarna.
Ju mer jag förnimmer, desto mer ögonen blänker.
Formar läpparna till ord. Men allt är tyst så tyst.
Mäktig är ändå upplevelsen av total hängivenhet.
Så naket som ett glittrande sommarregn.
En dag.
I februari.
När jag sitter intill mig själv.
Och viskar:
Hemligheter.