Vingklippta harar.
På äng ingen visste fanns.
Men ändå.
Så förvildat tama.
Som kärleken som aldrig somnade in.
Snarare blev en symbol.
För det liv hon levde.
Tvekar inför svaret.
Utan frågor.
När. Var. Vad. Hur. Varför.
Pånyttfödd.
Med sugklocka.
På kvällen.
Under tiden.
Samma människor passerar
förbi i korridorerna.
De utan tankar.
Med sina tomma ihåliga blickar.
Saknar sig själva.
I handen hon bar ett fotografi.
För att inte.
Även hon.
Ska försvinna.
I sin egna glömska.
Balanserar på taggtråd.
Så ofokuserad.
Så rädd.
Att bli sist kvar.
Att inte bli vald.
Att inte bli hämtad alls.
Ryser vid tanken.
Fingrar på ringen.
Den hon alltid bar.
För att påminnas.
Om att hon stundtals.
Finns.
Tröttheten börjar komma.
Hon tar farväl av natten.
Blundar.
När hon vaknar igen.
Har de vingklippta hararna.
För länge sedan.
Fått en ny.
Verklighet.