Dikten är ett inre ljud
för mitt inre öra,
som en psaltarton från "Gud",
sången jag kan höra
på mitt hjärtas magnitud
och min själ beröra.

Dikten är en inre syn
för mitt inre öga,
som en regnbåge i skyn,
som det evigt höga,
heligt höjda ögonbryn
över allt mitt tröga.

Dikten är en inre smak
för min inre tunga,
salt och söt alltefter sak
kan den orden sjunga
fult och smaklöst, skönt och gott,
färgrikt eller mörkt och grått
och balansen gunga.

Dikten är en inre hud
för min inre hinna,
ett membran, en amplitud
att taktilt besinna
som en darrning i min själ,
som ett lugn, en vilans väl
när min vers vill brinna.

Dikten är en inre doft
för min inre näsa,
frän och farlig, mjuk och soft
kan den lukter läsa,
kan den ge mig aning om,
kan den ge mig maning om,
vad jag ut skall fräsa!