Ingen kunde stjäla den stora chefens stab.
Det var han som alltid raderade bort oturen från byborna.
En dag kom en dervisch för att besöka honom.
"Mina ben värker av att lyssna på syndares vemod", sa han.
Och om jag hade min spira och jag skickades iväg till de troendes stad?
-Du är van vid parasitiskt åldrande.
Jag mätte min sorg på min stav.
Min mamma var pessimistisk och min pappa var envis.
Jag satte ett lås i mitt sinne för att inte slå dem.
Min mamma var bonde och min pappa var från staden.
Jag flyttade till stadsborna så att jag inte skulle se dem.
Den enda lyckan som min trollstav ger mig är tystnad, för det enda kloka i min fart säger förbjuden kärlek.
De tog hand om mig eftersom jag gick till byborna på natten och till stadsborna på dagarna!
-Hur är det med oss ??som gråter efter frihet?
-Människor är själlös svåger, om du säger att du är mittkolumnen kommer de att ta hand om din far och mor.