URVRIDEN.
Försaga

En glimt ur mitt minne river bland lagren av myter.
Spiralformad snurrar livets byggsten.
Björntagen blev jag i moderlivet.

Föll jag kanske ned ifrån detta trassel,
föddes när fred i världen mellan kön skulle bli.

Fasansfulla minne när bomber föll,
stök min kramade kropp
medan modern andades fasa och fadern skräck.

Mina bröders tröst blev blev vår förmoders gåva,
där de i hennes famn fick sova.

Vi alla föddes ur samma ursprungs ägg, förbannelsens lyckogen.
Ursuliner var hennes onda öga.

det var väl gott att fostrats så
att naturens konst bland fingrar små
ett frö kunde ges till framtid ändå

Som vuxen man,
byggsten låst förblir,
till min kropp.

kloriven rygg gav ingen
framtid denna gång
till min urmoders namne
där hon klokramades hårt

Vidöppna ögon ser mot himlen i natt,
där endast sågs ett kattdjurs lek med lust.

riven rygg skrämmer ej
den kvinna som log
upplyst endast med ljus
från ursus den lille

© Bosse 29 mars 2022.