Lättheten föresvävar mig,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad
genom bokstävernas kroki i smekande kalligrafi,
anemiskt amnesisk,
rösternas kopieringseffekter klagomurade
bortom sina åldrar
Det tunga sinnet trolltrampar
genom kärrs och myrars sörplande
gurgel,
när krig och ledvärk kopplar tung black
men lättheten föresvävar mig ännu,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad
och oron är småproblemens förstoringsglas
upp i åldrarnas välmående irritationsmoment
i centralvärmens och varmvattnets
tillvanda folkhemskheter
Kroppen ligger där jag lagt den,
om jag inte, mot oddsens övervåld,
reser den i ett dråpslag ”mot ett hav av kval”
och lättheten föresvävar mig trots allt,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad
Långt bort i skogen glittrar gran- och tallbarr
motljust obekymrade – som vi antar -
om Homo sapiens blånande morgonångest
ur arla dagars dissonanta stråkdrag
som kamouflerar dagligt och evigt
i kroppshyddors kranskärlade resonanser
medan lättheten ändå föresvävar mig,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad