Murray Perahias Pärlbandsbach ringlar
Medusaistiskt runt mitt huvud
i partitorna nr 1, 5 & 6

62 landsbygdskilometrar på min Nishiki Limited
susar ljudligt i öronens efterbörd

Det är änglarna
som bränner fotogen
till hjärtattackmaskinerna i Dylans Desolation Row

Det är änglarna
som håller fisförnäma fanskap om ryggen,
brusande som haven i landbaserades fantasilösa
fantasier

Det är änglarna
som ligger och trycker
under färglagren på Sven Ginstmarks oljiga kanvaser
och gömmer sig i Lars Lerins akvareller

Ja, det är änglarna
som sänker tänderna i pulsådror,
på jakt efter läckra tromboser,
änglarna som river sina klor
i palliativvårdens brustna bröstben,
saliven flödande över de nästan dödas infarkthjärtan

Det är änglarna,
som klädda i svarta nätter
piskar upp stämningen
som Hans Gösta Louis Scheike
i Slovakien & Georgien;
nekrofilänglarna som lyssnar efter de avlidnas röster
i kortvågsbruset
som Friedrich Jürgenson på 1960-talet i Mölnbo;
änglarna
som inte ägnar en tanke, inte lyfter ett finger;
änglarna som vrålar av skratt
högt över hospitalen i stjärnklara vinternätter;
änglarna som frasar hämningslöst hämndlystna
facksimilier
över ensligt påkomna föresatser över Jordens kurvatur,
blod sipprande från deras stinkande svanevingar
i Pentti Saarikoskis slutord,
som från vingpennor doppade djupt i svunnenheters
bläckhorn

Det är änglarna