Hon vaknar upp liggande på rygg. Börjar med att öppna ögonen. Det är svårt att få ögonlocken att samarbeta, men tillslut går det. Taket är vitt men börjar bli missfärgat på sina ställen, nästan lila. Väggarna har en grå färg som är så ful att det är svårt att fatta att den inte har blivit övermålade av någon med hygglig smak. För länge sedan.

Jävligt fult, tänker hon dimmigt. Sen ligger hon och andas ut och in, ut och in, och tittar en lång lång stund. Sen sluter hon ögonen. Somnar om.

När hon vaknar igen är det av ljud hon hör. Någon pratar vid sidan av henne. Hon blir rädd. Vill fly. Men kan inte. Är du vaken? säger rösten. Det är ingen fara. Jag är här. Allt kommer att bli bra. Vi drar ett sträck över det som har hänt även om det var ditt fel. Från och med nu är det du och jag.

Och hon glider in i medvedslösheten. Igen.