Varje vår väver dimman sig en dräkt

silverdroppar nästade på tråd

kanhända den med älvorna är släkt

som alltid finner på råd

markerna andas, lossar på korsetten

andas i djupa andetag

och visar sitt bättre jag

människobarnet träder fram

ur skuggorna

håller varsamt vårens droppar

i sin kupade hand

 glädjespridarna som föll över stad och land