Tänk att det dröjde tills en dag som den här

innan jag riktigt insåg hur värdelös jag är

spelar ingen roll hur mycket jag mig än skär

föga hjälpa att ärr finnas både här och där

då min stupida lilla hjärna nog aldrig sig lär

att jag alldeles för värdelös är för denna sfär



Således är det hög tid att tänka på reträtt

försvinna från livet på ett eller annat sätt

en stor tankemöda, då jag inget göra rätt

ty för den idiot som jag är ter sig inget lätt

önskar att jag döden dog lätt som en plätt

att mitt fula kalla tryne på båren ligga slätt



Men en önskan från mig kan icke bliva sann

likväl som att död var allt jag i livet fann

naiv på livets ödeshjul jag en gång spann

men blott död, smärta och sorg jag vann

jag begravde de mina under tårar som rann

ej ens min bror och jag fick behålla varann



All denna tragedi som en dag bara här fanns

som slog sin rot hos oss just från ingenstans

en ond entitet som oss aldrig gav en chans

svek och list var en del av dess själva essens

ty livet som själsligt död äro en svår balans

driver mig obarmhärtigt bortom båd vett och sans



Så ytterst lite jag betyda för ingen och alla

varför då icke släppa taget och bara falla

vart än jag ser det finnas blott ögon så kalla

som med hat och elaka munnar spyr galla

mer jag ej vänta ids med att mörkret åkalla

hög tid att djävulen mig till helvetet får valla