Jag tror på "Gud". Det kanske verkar löjligt,
ja, nästan obildat och imbecillt.
Jag håller med, men leendet är milt.
Jag tror på "Gud", fast det är inte möjligt!

Jag håller ändå fast min tro på "Gud"
och den utvecklar mig en dag i taget.
Min tro på "Gud" förändrar mig i jaget
och inte bara i min yttre hud.

Att tro på "Gud" är inget som jag väljer
framför en annan tro i annan dräkt.
Tron är en gåva. Jag min stolthet sväljer

tillsammans med mitt mätta intellekt.
De dikter som jag svarvar fram och täljer
är tankar som min tro på "Gud" har väckt.