Ibland så drabbas jag av barnslig tro
så stark, att själen fylls av glädjens bubbel!
Allt tvivel flyr, allt hopplöst tankegrubbel
försmäktar i mitt inres rendevouz.

Det är förstås ett underligt "tjoho!"
mitt i en tråkighet så full av trubbel,
så trängd av otrons argument och snubbel,
att själens fågel flyr sitt trygga bo.

Det känns ju lättare att slås av tvekan,  
av otro, tvivel och en nykter syn
på verkligheten, på en torr förnekan

av  allt som påstås finnas ovan skyn
och slippa höja sina ögonbryn
i häpnad över barnets "tryggarekan".