den där tröjan har jag aldrig sett sa hon till mig,
du har förändrats.
jag satt bara tyst och tittade på renässans fasadernas spegelbild i vattnet,
ett par röker cigaretter jämte oss
samtidigt passerar en glad äldre man i röd piké som ser ut att solat
lite för mycket.
nej svarar jag.
vad jag svarar på vet jag inte.
jo det har du visst, jag minns inte dig såhär.
såhär vadå? avbryter jag.
nej men du verkar äldre på nåt sätt.
jaha. är det tröjan eller tystnaden som får det att verka så?
sen försvinner hon ur mitt huvud. det är bara jag här.

jag och ett gäng främlingar.
hon dyker upp igen. den här gången är det faktiskt hon. hon sträcker ut sin hand, följ mig.
vi går förbi fyllda uteserveringar och glada studenter. hon släpper taget om mig
och springer in i en folkmassa.
jag tränger mig fram i den men tappar bort henne.
det är en karneval och jag dras med.
vi festar hela natten.
vaknar upp på ett hotellrum utan plånbok eller telefon. minnesluckorna är många
det sista jag minns
hur jag ser henne bli buren av mannen i röd piké
ner mot en återvändsgränd, sen försvinner dom
som ångor.