Drar på min kappa av fjäder

doften drar förbi

doft, man och mule

hästen är havande med mig

föder mig

på en oslagen äng

och molnen radar upp sig

som hövolmar

över blåslungad himmel

bävar inte jorden över undret

Det är när vi lärt oss vad som kan dölja sig
under ytan som vi granskar noga varje tugga före
vi stoppar den i mun
Vi gapar inte och sväljer månglarnas ord.