Himlens slöjor klär mig i solens rodnad

du berör mig och jag sippar svaga andetag 

allt i vilsna mönster av tappade uppfattningar

världen är en sång om homeriska dikter

jag letar mig själv fast jag är här

står stilla stadig,  fast och lugn

allt i ett vacum av att bara vara 

stilla stilla stilla

det surrar utanför, precis överallt 

hjärnan läggs i is, jag håller ut

jag coolar ner mig mitt i tumultet

jag är där dånet vill ta sig in

lugn lugn lugn 

du lägger band på mitt huvud 

en varm hand ett stilla lugn 

Planet punkt era d hjärta i storm

hur illa vill det te sig i en skälvande norm

Ett kaos av stoft

Jag är ingen 

Jag är allt