Solen hade sedan länge slutat att lysa över prästgården. Jakob satt vid köksbordet med en flaska brännvin. På väggen fanns ännu bara en krokig spik i smide där verket över honom skulle upp. Till vintern skulle han komma - "Konstnären". Konstnären var en skomakare från grannbyn som om vintrarna stängde sin oansenliga låda och begav sig ut för att måla. Jakob hade i boken som han fått av sin företrädare läst att "konstnären i vredesmod förstört ting då han ombetts att laga skor när han ändå var på besök". I annan handstil och med bläcket från en annan penna hade förts in i boken "gud förlåter", som en bekräftelse på att konstnären fortfarande fick sökas för att måla porträtten. Kanske hade någon annan målare kommit däremellan och påskyndat guds förlåtelse. Kanske stod där nere i källaren en halvfärdig oljemålning av någons vanställda ansikte. Jakob roades av tanken. Jakob fyllde på glaset.