Försvunnen utan spår.
Lejonhonan vakar över sin kristallkula.
Varken lycka eller sorg.
Klamrar sig fast vid det hon trodde sig vara.
I samma andetag.
Hon förlät sig själv.
Stunder av ingenting i ett skal utan skal.
Huden så porslinsvit kall.
Som om hon aldrig funnits.
Städer skrämmer.
Bortom bergsklipporna någon vågar vara i sig själv.
Funderar över det stilla nuet.
Som redan varit.
Blickar ut över sabeltandad tigerns återkomst.
Hon kan vila nu.
Den sista skuggan redan passerat.
Hyperventilerandes hon försöker återfå lugnet.
En stilla önskan.
Av total hägring.
Den hon var igår.
Fortfarande är.