Känner mig som prillan under läppen
då jag öppnar och läser
vilka som applåderat
även med tråckeltråd
då jag ögnar genom vad den skrev
förstår inte vad som attraherar
tar mig tid mellan uppgifterna
ögna genom som fjärilsvingen
utan fastna vid någon
och känner enbart sorg

"döda poeters sällskap"
tänker då

för fan den som är frisk
ska använda sina ben och kropp
före ni rostar igen

kommer ihåg sidan den lede
som rökte cigg
läste en gång märkliga sidor
har dykt upp som fallna ur rymden
visste att den lede läste jag
förstod varken varför eller vem
aningen blott sambandet med fordom
aha tänkte jag
låg inne för rehab och skrev
visst känner massiv sorg
glömmer inget