Månens öga genom fönstret
lyser upp mitt mörka rum,
hennes silvervita lyster
väcker passion som aldrig förr.

Hon sträcker sig emot mig,
strålar smeker över bröst,
bleka händer drar sig neråt,
och stannar vid min höft.

Munnen lämnar immiga spår,
av exaltation på fönsterrutan,
alla trubbel har jag glömt,
inför hennes kalla tunga.