Några lösryckta reflektioner om det hopplösa i att försöka komma nånvart, inspirerade av Erik Lindegren, grekisk mytologi och ett besök i Amsterdam.
Reflektion I
att skjuta en fiende och rulla en joint
det passar inte riktigt in
cigaretten dinglar ju nonchalant
från reaktionssoldatens läppar
medan jointen hålls med slappa fingrar
av en tredje klassens hora på en sämre coffeeshop
ikaros vingar smälte när han flög för högt
hon flög också för högt, flammade till och släcktes
i en sunkig kvart i amsterdam
tre trappor upp med utsikt mot kanalen
(i ett hus som byggdes på rembrandts tid
av pieter van der helft som handlade med kryddor
han flög för högt han också
efter en storm på nordsjön hängde han sig på vinden)
ikaros öde illustrerar jantelagen
som en manifestation av naturfatalismen
det straffar sig att resa sig mot sitt öde
och med all rätt
vi vill ju alla rulla cigaretten
vi vill alla krossa revolutionen