Min värld hemfaller åt löftesbrott

Min värld är en värld där mammorna dör

Hur kan en värld sitta nöjd
med döda mammor i bagaget?

Jag vaknar ur en tupplur
mitt i en indisk alap
som lyser av likbålens eldar
vid Ganges

Mammorna står i brand

Utanför stiger oktoberkvällen som svart dimma
ur marken

Jag såg min mamma i drömmen
jag just motades ut ur

Vad försökte hon säga? Drömmen saknade ljud

Hon sa något till mig

Hon satt vid köksbordet
Inget var framdukat

Jag satt på trasmattan på köksgolvet
i någon slags allvarsamhet

Hon sa något till mig

Men hon är död sedan länge

När man är död
är nyss och sedan länge oskiljaktiga

Saknaden viker aldrig,
men blir småningom helig

och aldrig kan en värld förlåtas
som låter mammor dö