Att finna en skog med korg i svampen kan väl
ändå inte kallas för 'självplock'?
Tänk om plockaren bara vara ett ögonkast bort
och tänkte hämta den efter det att hon plockat
en hink med blåbär där bortom träden...?
Gör man så att man tar andras korgar,
skogspromenader, ögonkast?
Om någon kvinna skulle yttra orden 'jag är övertygad
om att kvinnan får ut mera av det hela än mannen',
så är det ungefär som jag en gång fick frågan
'tror du att en man kan se lika mycket i en kvinna
som kvinnan kan i en man hon är attraherad av?'
Jag blev tyst och visste inte vad jag skulle svara.
Jag hade inte tänkt på att det nog är så för såväl
kvinnor som män, att båda njuter lika mycket och
ganska likvärdigt, blott personligt.
Samtidigt känns det litet som att fråga sig om tavlan
njuter lika mycket av att bli beundrad som beundraren
njuter av att se på tavlan.
Det är nog svårt att svara på.
Däremot är det otvivelaktigt så att tavlan förändras
varje gång man ser den, litet grand varje gång.
Då och då kommer jag på mig själv med att le
åtminstone inombords då betraktaren studerar de
penseldrag med vilka jag blivit målad.
Jag kan tänka mig att även sådana saker som ljus och skugga
samt färg har något att säga till om i sammanhanget.
Att jag är i olja samt är infattad i en vacker ram
(jag har ingen annan spegel att se mig själv i än
betraktarens ögon) det är jag så gott som säker på,
även om min plats inte är Nationalmuseum precis.