Du anar fällan, men du har själv låtit saken gå till
rättegång och du har en klient som vänt sig till dig
dels för att få vägledning och dels juridisk hjälp till
att 'få rättvisa skipad, på officiella vägar.

Du är förstås nyfiken och fast du anar dig till,
så gott som kan lukta dig till, känner den elektriska
laddningen av förväntan i luften, så tvekar du att
'skriva på'. Du låter tiden gå, som om du på

en och samma gång både har 'all tid i världen'
och samtidigt bara de där antalet minuter som
erbjudandet 'är öppet'. Vad skall du göra?
Vad är en rättstwist? Visst är det väl som en pjäs,

med aktörer och publik. Kanske som en match
med lagspel, domare och publik. Bollen går fram
och tillbaka, ibland vinner ett av lagen på poäng,
de gör mål. Ibland i en del matcher blir det

mer eller mindre uppenbara eller underbara mål,
rent av självmål. Är det här en sådan match?
Där förväntningar ligger på bristningsgränsen?
Motståndare har en försvarsadvokat som ställt

en avgörande fråga, en sorts ultimatum, i en process
som ju startats av dig. Dig och din klient i och för sig.
Men som sagt, hur skall du svara? Blir det en sorts
'ducka' eller kanske 'siscilianskt försvar'?

Du önskar att du kunde göra en rokad, men det här
spelet sker ju drottningar emellan. Här gäller mest
bredsida samt väntan. Prassel med papper, ett som
'mummel i kön', olika som talande pauser, konsten

att formulera sig och hur att gå på lina. Idrott, sport
och tjuvtricks avlöser varandra. Ändå verkade det så
lovande, så enkelt i början. Du behöver tid att tänka.
Du har fått information, papper på vad som skall

kunna sägas, i stora drag har du fått reda på hur det
kan komma att gå. Någonstans mellan 80 och 110
procents chans att vinna. Vad har försvararen gjort?
Kommit dragandes med ett papper med en rad för

påskrift. Din namnteckning, som i övertydliga drag
kräver att du skriver under på att det du anklagar
hennes klient för, när du uttalar dig under rättens
närvaro, att det du framför i ord är sant, sanning

och att 'ha fel' eller verka tala osanning, straffar sig.
Men har du inte spelat den här matchen förut och
vunnit i ungefär nio fall av elva? Du har spelat elva
gånger och vunnit nio. Hur svårt kan det vara,

att skriva på, om än under tydlig protest. Dina utta-
landen är ju redan 'under lag och lupp', skulle då ett
papper vara 'mera' i samma stil? Ändå tvekar du,
fällan är retsamt nog anad, som synlig och samtidigt

lika retsamt, osynlig, oanad. Är papperet bara ett
sådant där overkligt trumfess, spel för galleriet?
Men samtidigt är du nyfiken på 'svaret', vad skall
nu nästa steg bli om du verkar göra 'ett bondeoffer'?

Kommer det att vara 'god teater', förväntningarna
skruvas upp allt mera ju längre du tvekar. Du väter
dina läppar med tungspetsen. Är det inte dags för
lunch snart? Du ser på klockan, kasta ett som

getöga på domaren, lätt menande, du vill ha paus,
avbrott, en avledningsmanöver. Och så till slut är
det avblåst för 'vila'. Åter samling i salen klockan...
...eftermiddag. Trampar vatten, det gör väl den

som är omgiven av vätskan? Trots två sköna och
luftkonditionerade timmars lunch och som efter rätt
ett litat samtal du själv och din klient emellan. Vad
menas med papperets framläggande, demonstrativt

med en reklampenna, som om du inte skulle ha råd
med en egen. Och om det bara är en 'skitsak' att
skriva på, varför alls tveka? Går det ens att svara på
varför ett papper, känns som att själv tända luntan
till dynamiten?



(Texten har legat i utkast sedan 2021 07 08)