Nattens svarta kokong.
Inlindad i sorgens väv.
Gråten så naket äkta.
Min inre tystnad kväver mig.
Öppnar upp mig som ostronskal.
När sömnen så långt bort.
Du känns ännu längre bort.
Tröstlös.
När jag inte är hos dig.
Just nu.
Just nu.
Det känns som så länge sedan vi sågs.
Fastän jag vaknade hos dig imorse.
Nu måste jag försöka sova.
Framför mig ser jag din stjärnhimmel.
Du av norrsken är.
Det vackra hos dig.
Bevarade i samma ostronskal.
Som nu stängt sig.
Och natten.
Sveper in mig i sin silkeslena famn.
Imorgon är en ny dag.
Då kommer jag till dig.
Jag känner doften av havet.
Den doft du älskar.
Men inte lika mycket.
Som jag älskar dig.
Mamma.