I skuggan bortom
den avslagna champagnens fotspår
stundtals smekande med nakna fötter
över din rygg
som varma massagestenar
på inoljad hud
drömmer mig bort bland glittrande fyrverkeri
blandar drinkar av dyrbaraste droppar
inte en gnutta snö ute
men vad gör väl det
inga nyårslöften
vilar på kudde av ädlaste rosenblad
läser högt dikter för varandra
varannan din
varannan min
efterrätten redan smält
rinner längs hudens porslinsvita väsen
slickar bort smak av äkta vanilj
stunder av tomtebloss
är vi
minns den jag är
med dig
ler
i vinternatten
om någon timme
ett nytt år
men nu
just nu
kurar jag ihop mig
till ett asplöv
i december
någonstans
i en stad
av grus
där det enda som avslöjar oss
är våra våta fotspår
ingen någonsin
sett
i skuggan av
champagne
så avslagen
att den nästan
inte märks