Er tid är allt jag begär, låna mig tid.

Jag lånar tillbaka.

Du står handfallen inför dagen.

Hej, hur mår du? Vad händer? Jag ser att du lider.

Vill du ha min hörsel? Eller värme?

Jag skiter i vilket.

Här har du sammet, kuddrum och krockkudde.

Här är riktade blickar och välmening.

Du är materia, viktig, en varelse.

Pennan går fort under tomma blickar.

Det finns ingenting att kräva av främlingar.

Stänger av, slår igen och klistrar.

Detta är alltså ett hotbrev, förstår du?

Just ja, jag mår skit, ska bara öppna dörren.

Det var ingen, bara ångesten som smattrar mot takrännan.