du går i en halvcirkel mot mig
jag ser dig
men här är fullt av folk
myllrande massor
de kommer emellan
som glasskivan
mellan två magneter

jag går andra varvet
vi passerar varann
som himlakroppar
i var sin omloppsbana
glider ljudlöst längs axeln
in i kraftfältet - genom det
och ut i ingenting

jag önskar mig så
ett parallellt universum
med fri magnetism
för kraften är för stark
och jag klarar inte av
krossat glas
krossade människor