Gungar i samma takt.
Du steget före mig.
Barfota på äng av tiden som försvann.
Timglasets stjärnor så sårbara.
Kryper ihop i ensamhetens famn.
Men när jag ser de tårar som rinner.
Jag känner allt så mycket starkare.
Som det regn som tidigare föll.
Ska även jag falla från bokens blad.
Orden omsluter mig och jag tankar dess trygghet.
Gårdagsnattens trauma så vingklippt sant.
Blundar ikapp med sorgen.
Den vinner om och om igen.
Varje andetag hyperventilerar.
Varje gång jag hör din röst smälter jag.
Karusellhästar visar oss vägen.
En väg vi aldrig tidigare gått.
Du steget före mig.
Gungar i samma takt.