En man går till läkarhuset för att han har ett läkarbesök.
Han sitter i väntrummet i en ledig fåtölj efter att ha gått
till luckan och betalat sin avgift. Mannen får ett kvitto på
att han har betalt och så väntar han. Det går tid, han har

en tid bokad, men klockan visar att tiden har passerats.
Om han istället kommit 'för sent' för tiden, skulle det
förmodligen inte ses 'mellan fingrarna med'. Men om
läkaren 'är sen' med besöket så skall patienten se som

'mellan fingrarna med' den saken. Läkaren 'ropar upp'
hans namn, med så låg röst att han först inte hör. Men
när läkaren ropar igen, tar en annan patient till orda
och ropar hans namn. Då hör han ordentligt, när det är

närmare. Det vanliga är ju annars att en sköterska eller
läkare kommer fram i väntrummet och frågar efter Henrik.
Men det är tydligen inte 'vanligt' på den här platsen.
Besöket är första gången på en ny plats och patienterna

verkar ha att 'rätta in sig i ledet'. Slutsatsen blir förstås
att besökaren nästa gång, kommer att placera sig själv
närmare dörren där det ropas. Läkaren får i vilket fall
Henrik att komma till rätt ställe, varpå läkaren visar vägen

till rummet och låter Henrik komma in. Han lyder anvis-
ningen av handen och går och sätter sig i den besökandes
stol. Efter en stund, när de gått igenom varför Henrik kom
dit, så ser sig Henrik omkring och säger

- Hur kommer det sig att det inte finns något på väggarna?
Läkaren till Henrik.
- Jag tycker inte om att ha privata bilder uppsatta.
Henrik.

- Sätt upp en medicinsk 'karta' över människokroppen.
Då kan du peka ut för patienten var 'felet' eller organet
är beläget. En annan sak är att då har patienten något
att vila blicken på. En annan sak kan dessutom vara
neutral almanacka.

Där visas då vilket datum det är i månaden och även ett
väggur skulle kunna vara på sin plats. En läkare kan med
enkla medel få en besökare att 'känna sig bekväm'.
Läkaren yttrar sig något förnärmat.
- Men personen är ju inte här för att ha det 'bekvämt'.

Henrik frågar då läkaren
- Är det här din arbetsplats?
Läkaren, som blir häpen över frågan svarar ändå på den.
- Ja, det är det.
Henrik.
- Tar du med dig arbetet hem?

Läkaren.
- Verkligen inte.
- Men du tar med dig 'hemma' till arbetet?
- Vad menar ni med det?
Henrik i sin tur.
- Ni är privat på arbetsplatsen.

- Jag förstår inte vad ni menar med det.
- Min bror gör likadant.
- Jaså, gör han det?

Henrik.
- Ja, han bar med sig sina privata åsikter på arbetsplatsen.
Trots att det är en arbetsplats, där det finns regler
för hur jobbet sköts.
- Menar ni på det viset? Hur är jag privat på jobbet?
- Om detta är er arbetsplats så är patienten er 'arbetsgivare'.

- Verkligen inte.
- Jo, för utan patienter skulle vården inte finnas. Alla som
arbetar i vården, gör det för att det finns människor som
efterfrågar vård, behandlingsmetod samt mediciner, råd
av kunniga människor vilka har till yrke att kunna sitt jobb.

- Påstår ni att jag inte kan mitt jobb? Det var det värsta...
- På en arbetsplats skall man följa de regler och uppgifter
som underlättar ett arbete. Oavsett vilket arbetet är, finns
det regler, exempelvis för att skapa trivsel och atmosfär,
så att såväl personal som besökare, får dela upplevelsen.

Läkare känner sig kritiserad och det är väl orättvist?
- Jag är läkare och har utbildning.
- Må så vara. Men nu för tiden har 'skräck och rädsla'
ingen plats på en vårdinrättning. Jag kommer hit för att få
vård eller i alla fall prata om vårdens möjligheter.

Läkaren blir allt mera upprörd och irriterad.
- Jag är väl människa jag med. Jag måste få tycka som jag gör.
- Inte om det går menligt ut över besökarens trivsel med besöket.
Ni kan ha era privata värderingar och idéer på hemmaplan.
Men på arbetet bör det råda en sådan atmosfär att den är till
för såväl besökare som personal.

Läkaren fortsätter att gå i försvarsställning.
- Vad har ni fått era funderingar ifrån?
Jag har utbildning säger jag ju.
Henrik som håller en normal röst 'biter inte ifrån' minsta hetsigt.

- Jo, ni är säkert 'duktig' som läkare. Men om det här är en arbetsplats,
vilket det i stora drag påminner om, se till att det som hör privatlivet
till, stannar på hemmaplan och att reglerna för en arbetsplats följs
på arbetet.

Läkaren lugnar ned sig och utbrister efter en kort paus.
- Ingen annan har 'klagat'.
- Jag kan tänka mig det, de har väl varit rädda och inte vågat.
En stunds tystnad uppstår i rummet.

Sedan går läkarbesöket som ett läkarbesök brukar gå.
Besökaren önskar läkaren en god dag och efter ömsesidiga
hälsningsfraser är besöket slut och Henrik lämnar platsen.

Han letar efter utgången, frågar en person han får syn på
och blir visad på hur att gå. Ute är det ännu ljust och han
ser att det har snöat igen. Han beger sig till busshållplatsen
samt kliver ombord när bussen kommer.

Det är kallt ute och inne i bussen drar det litet varje gång
någon kliver av eller på. Henrik stiger av bussen och kliver
ut ur den. Han går även ut ur den här historien och tar
tredje gatan på vänster sida.