Vi har en sådan där vänskap, där vi kan vara fullt naturliga mot varandra utan att 'vänskapen går i bitar, tiotusen röda bitar'. Då kan det låta ungefär så här.
Sebastian.
- Jag var på skithuset i morse.
Torkel.
- Vad gjorde du där?
- Ska väl du skita i, ha ha ha...
- Den var kul, du.
Så hamnar de i vardagsrummet (just ordet vardagsrummet, uttalas ofta på norrländsk dialekt, andra ord på just litet olika dialekt, för att så att säga liva upp samtalet) och väl där börjar Sebastian pilla på en sak.
- Va e de här?
- Det är för dig att undra över...
- ...och för dig att avstå från att berätta?
- I och för sig. Men i det här fallet vill jag inte att du har sönder det, som du skulle kunna ha. Det är ett USB-minne, fattar du väl?
- Och vad fan har du på det då? Hemliga ritningar över hemliga hörnet?
- Hemliga ritningar över Parkinssons u-båt.
- Den där som Sir Arthur Conan Doyle skrev om in en novell om sina påhittade figurer i början av seklet?
- Ja, det kan väl få vara litet hemligt i alla fall.
- Skillnaden mellan thrillers och deckare är väl att i den senare vet man litet tryggt att 'det reder upp sig till slut'?
- Ja, en thriller är som en roman.
Att det kan gå litet hur som helst.
- Du sitter på nålar hur som helst?
- Mmm, i en detektivhistoria är det både nålar och trådar.
Som att sy en duk ungefär.
Spännande att se om en behöver repa sig efter att ha vatt med om e olycka.
Råkat gå in i en dörr eller om blodvite uppstår då en själv sticker sig.
Tystnad i huset rår för någon tid.
Sedan sätter Sebastian på musik.
Det är hårdrock, som felaktigt har kallats 'Heavy metal' ibland.
Det blir så när den som inte vet vad den pratar om, låtsas att den vet vad den pratar om.
Som att kalla tvättmedel för knark, eller socker för salt.
På resa till Spanien en gång, hade Torkel fyllt några tomma medicinburkar med socker och andra med salt.
Skruvat på dem ordentligt och lagt dem i en svart igentejpad påse i en skjorta i resväskan (norrländsk dialekt på ofta sammansatta ord, ja och andra dialekter förstås. Göteborg, Halmstad, Malmö, Norrköping, Karlstad, Umeå, Slite och så vidare, en människa bör ha varit där för att höra hur di prater.
Så brukar Sebastian och Torkel prata med varandra, inte när de är med andra)
För att som gå en smula vidare i texten, kommer här ett sådant där hemligt samtal och skrevs med 'osynligt bläck', det vill säga i saften från en citrusfrukt, exempelvis apelsinsagt. Eftersom samtalet, visserligen intressant och spännande i sig. Du som läsare få tänka dig vad de kan ha sagt på sitt eget som fikonspråk.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-

(Texten har legat i utkast sedan den sjätte mars 2022)