De var fast på sin ö, vid varandra de satt
och de rasslade tungt med sina kedjor
Där fanns ingen hjälp att få, blott varandra hade de
och det ekade tomt i alla smedjor

En gång hade de allt, och var vissa vid det
och det nyttjade de till alla gränser
Alla tallar högg de ned, och de eldade dem upp
för det påbjöds av deras eminenser

Nu var jämmer och ve, där var split och konflikt
och de frågade vem som skulden ägde
Ingen erkände så klart, alla skyllde sig ifrån
medan ragnarök nära stod och vägde

Blott en räddning de såg, men de nådde den ej
ty den hade blåst ned i vattnet klara
Sedan hade vinden tagit den, fört den in mot land
Den var allt de till sist förmått bevara

Detta ting var ett frö, det var liv, det bar hopp
kanske kunde det alla kedjor klyva
och nu ångrade sig bittert den kedjefångars kör
som så hade i korken varit styva.



2/4 2023