Dikt av Julia Engström

På instagram är ytan perfekt o felfri.
Ingen vet att du gråter dig till sömns varje natt o undrar hur allt ska bli.

Ett liv som ditt vill alla ha med vackra barn o en händig man.
Du lever i en dröm som blev sann.

Din man vänstrar med kollegan o du har en knöl i ditt ena bröst.
Ingens liv är egentligen perfekt om det är till någon tröst.

Den osminkade sanningen är ofta långt ifrån den du ser på sociala medier.
Detta är något som ibland försätter mig i grubblerier.

Alla vet om att bilderna speglar just en fasad.
Ändå fortsätter spelet dag för dag.

Jag tänker inte sluta tjata mig hes om faran med att inte kunna dela hur man mår innerst inne.
Jag vill be dig att våga dela det som är i ditt sinne.