Så ljust och fint det har blivit, tänkte Åke, där han hade fattat posto med en turkisk barnbok från bibliotekets nya avdelning för internationell litteratur.
Inte för att han förstod vartenda ord han läste, men bilderna antydde ju vad det rörde sig om, och ”görümsüzlük pelerini” lät onekligen fantasieggande.
Något saknade han den gamla doften av klotband, men än mer uppskattade han den nya; en blandning av friska blommor och solvarm bomull.

Och där sitter du och filosoferar!
Hu så rädd jag blev! log Åke.
Hennes trygga dialekt, solen i hennes klänning.
Kan du flytta på dig en centimeter … tack.
”Ulla-Bella går i pension” läste han på boken som Sara hade bett honom att flytta på sig för att kunna sätta tillbaks i hyllan.
Är det inte dags för tanten att ta ner skylten på riktigt?
Nu ska du inte vara dum, tyckte Sara som visste berätta, att Ulla-Bella-böckerna, samt faktiskt även Syster Jane, fått en renässans på senare år, lästa ur ett kvinnohistoriskt perspektiv.
Då blir det till att titta efter dem på avdelning K.
K?
Historia.
Ohj menar du. Genusfrågor. Nej, de får stå kvar på Hc/Hce tills vidare.
Tills vinden vänder igen? undrade han, men vågade inget säga.

Vi kommer att stöka till det för dig, sade Sara efter att ha satt in den sista boken i hyllan. Nästa år kommer vi att överge bokstäverna och införa ett nytt system med siffror i stället.
Men så taskigt av er.
Ja, det är alltså inte vi som har hittat på det bara för att reta dig, om du tror det.
Nej, det skall vara lika för alla. Det är ju ett folkbibliotek.
Är du ironisk nu?
Beklagar. Ironi är inte min grej.
Så bra då. Jag hoppas bara att du inte skall bli alltför frustrerad när du inte hittar böckerna där du är van vid att hitta dem.
Siffror sa du? Från 1-9, antar jag.
Helt rätt. 0-9, till och med.
Påminner mig om de nio musorna i antikens Grekland.
Du menar väl ändå muserna?
Nio damer med olika attribut som representerade de nio konstarterna, vars indelning dock skilde sig från den vi är vana vid i dag.
Ja, du ser. Ungefär likadant är det med den nya ämnesindelningen.
Sedan antar jag att man, för att få en exaktare indelning, lägger till ytterligare siffror.
Du fattar ju hur allting hänger ihop, suckade Sara.
Men det är ju jätteenkelt!
Det är inte så enkelt som du tror.
Om man kombinerar siffrorna med olika färger som i flaggan du visade mig …
Snöa nu inte in på den där flaggan.
Varför inte?
Det kan vi ta en annan gång. Nu måste jag gå och hjälpa en annan låntagare. Hej!

Då vällde det in en hord av glada skogsbarn i gula reflexvästar under ledning av en grönklädd skogsfröken, och alla skulle de hälsa på Åke, där han satt i hörnet med sin bok.
Schhh, schhh, hyssjade skogsdamen. Nu får ni vara lite tysta och inte störa farbrorn som läser.
Ingen orsak! log Åke. Jag tycker bara det är mysigt.
Och det kan man unna sig, när man inte har egna barn, tänkte han och försjönk på nytt i berättelsen om äventyraren Evliya Çelebi och hans osynlighetskappa.

Solen stod på för fullt genom de stora fönstren i läsrummet, och borta i avdelningen för barnböcker såg han de unga besökarna prova trollkarlsslängkappor, prinsessklänningar och enhörningsdiadem, svepa sig i fårskinn och djurhudar och roa sig av hjärtans lust.
Mitt ibland dem stod den ståtliga skogsfrun och hjälpte en liten tjuserska i tunna flätor att prova ut en musdräkt.
En musdräkt!
Precis som i den där skolpjäsen, han och hans klasskamrater hade uppträtt i när hans barndoms församling hade firat Ceciliadagen!

När de glada barnen hade lämnat och en utschasad Sara hade fått återgå till sitt, smög sig Åke ut till barnavdelningen.
Han började med att ta av sig kavajen och knyta upp slipsen, som Cary Grant gjorde i filmerna, ni vet.
Går det så går det, tänkte han, medan han pressade sig in i den trånga dräkten, drog upp blixtlåset så långt det gick och gjorde ett försök att kränga musöronhuvan över sin tjocka skalle.
Det gick … sådär.

Vill du fånga dej en mus
får du inte va' burdus!

sjöng han och tog några danssteg till en improviserad melodi.

Alltför mycket tar du i
med ditt musasvärmeri!

Romantikens blåa blomma
har du svårt att låta bli.

Men vad nu? Jag hör nå'n komma!
Kan det vara … gamla Mi?

Om någon hade behövt en osynlighetskappa, så var det Åke Bengtsson.
Vad håller du på med? frågade Sara.
Provar en musdräkt, svarade Åke.
Den är avsedd för barn!
Förvisso, men …
Du har ju sönder den!
Jag medger att den var lite trång.
Ta av den!
Det må jag säga, tänkte han.
Hopp hopp!
Pojken lydde omedelbart.
Ge mig den!
Han räckte henne den nu ganska ramponerade musdräkten.
Varsågod ...
Vips! nappade hon den till sig.
Fortsätt vara den du är, viskade hon. Men snälla du, inte just här.
Varför inte?
Det kan vi ta en annan gång.
När då?
Du hörde vad jag sade. Gå nu och klä på dig!

Men bakom gardiner och vid skvallerspeglar satt alla kvarterets korpar och skator och undrade vad som egentligen försiggick på deras bibliotek.
Kikare gick ur hand i hand, rykten gick från mun till mun.

(fortsättning följer)