Att födas är att börja dö en smula.
Strax efter modersvärmen blir man kall.
Man längtar hem till livets pre-natal
med förefödselns gung och hula-hula.

Utanför mammamagens varma kula
blir yttervärlden frostig som kristall.
Hawajiskjortan är i början ball,
men snart så klibbar danssandalens sula.

Att livet börjar med en jätteknall,
är också starten när det börjar strula.
Så är det uppenbart från fall till fall.

De födda blir med tiden ohemula
och vill tillbaka till sitt ursprungs trall
i moderns trygga, prenatala bula.