En kung träffade en hemlös
Under blodlönnen vid sin paviljong
Stjärnan rådnade i solnedgång
Fåglarna kvittrade i kör
Fattig men inte seriös
Om något oambitiös
Rik på humör

Hövdingen vilade sig under sitt vita tak
Och pustade ut sina bekymmer för gamlingen
I längd förklarade han sin sak
Hur folket kallade honom "Tyrannen"

Som en av trärötterna
Låg gubben lutad mot stommen
Utsträckt med fötterna
Och lyssnade på domen

-Konung, konung, min konung
Du har fastnat i din egen honung!
Din krona är värd dyra pengar
Men se på min tyghatt
Vilken trär du på dig när det regnar?
Alla dina bekymmer och besvär
Kommer med jobbet, tyvärr
Och Gud allt tillägnar

Just då fick han ett buller i magen
Han hade inte ätit sedan tidigt på dagen

-Följ med till mitt slott, min vän
Det gör dig gott att äta flott igen
Vi har alla fått en dålig lott, men
Jag vill höra vad du har undergått sedan längesen

-Det är en ära för en luffare att bli
Inbjuden på middagsceremoni

Men jag måste be om ursäkt min herre
Jag trivs inte inomhus, dessvärre

Sitt kvar så hämtar jag föda…
Har du nånsin ätit utan att döda?

Dina äppleträd verkar lockande
Vet du att de är godare självplockade?