Nu när gamla idoler
försvinner bort
och går ur tiden

Och man själv står
så ensam här kvar

och ser dem bland minnen
så sakta vandra iväg

Så är man i det närmast
förvånad över
att man själv fortfarande
i minsta detalj minns
sångerna de sjöng

och texterna de skrev

I varje dödsannons

Bland ankare kors
och hjärtan

Tallar och solnedgång

Står allt det vackra skrivet

om sådant
vi gärna vill minnas
med dikt och sång