Jag har en leksakslåda
full med lidanden
och klingande glas

Min ålders höst ligger tidstypisk
och mojnar
bakom framlidna framlidenheter

Uttorkade flodbäddar
står för törstbehovet

Göra-sig-av-med
skyltar i grupp
i gamla Vietnamobsesser

Snarlik, snabbt avkomna,
grundar dags dato

Sniskan strös med trillade pillerburkar,
och primärvårdstrollerierna saknar motstycken
de aldrig kommer att lokalisera,
efter SBB:s nergång i kall

Märg och ben har blivit samlarobjekt

Självgoda subjekt råder över egennyttan

Krigen sköter det pandemin slarvade bort

Klockorna går i flock, samstämt taktfulla

Länderna gränsar till varandra och vansinnet

Veckovisa sjudagarssynoder slår fast och hårt

Morgontimmarna är uppe alldeles för tidigt,
t.o.m. sömnbehovet är yrvaket;
snön är tidig, yr över vakarna,
där drunkningsdöden vakar

Diktarfånen sitter med diktafonen,
sliter med fonemen

Begravningsbyrån står tätt mot väggen,
fullsmockad med ”kommen” och ”åter varda”

Vissheten, utklädd till slumpen,
tar för sig bland hudkostymer,
tillslutna och tjatigt åtsittande,
med de manliga könsorganen spretande
som ivriga surikater

Bockarna tackar tikarna
för samtliga samtycken (det blir en del)

Avkomman väller ur misslyckade preventioner
som bakterier ur petriskålar

Lusten var för hastig

Samlagen rullar som åska
genom påsatta områden,
trots att ingen har råd än,
och välfärden savar sina kåta björkbestånd

När jag lyssnar är det uppenbart
att människorna är döda, särskilt de levande;
dödens primatiserade villervalla