Att recensera ett hedervärt verk
utifrån dess förtjänst innebär
ibland att recensionerna kröner
verket och inte verket självt när
det nära nog blir tillintegjort,
då själva recensionen blir verket
och recensenten författaren som
ordets kött och kompositionens
själ av symmetrisk soliditet äger
sin ädla nobless att i sin fulländ-
ning visa upp sig i sin klädsamma
dress,där varje verk föder en krit-
iker och varje kritiker en kritiker,
som enträgna skriftställares okuv-
liga vilja att omforma sakernas
tillstånd med språkets möjlighet
vilket blir till ett lika enväldigt som
överdådigt företag som aldrig bär
kostnaderna när orden inte längre
har något värde oavsett dess logiska
realitets deklaration om varat och
intet för orden har redan missbru-
kats så ofta att ingen längre tror på
dem oavsett hur trovärdiga de än
verkar och vem som än förmedlar
dem medans det teoretiska språket
ersatts av det praktiska språket.