Som soldat och författare skilde det
sig inte mycket för Sieudonne-Jean-
Baptiste-Paul Gaschon de Molenes
1821-1862 som under Chateaubriand`s
beskyddande vingar beledsagade
Molenes in till den tidens mest fram-
stående författare där hans verk
genast "stack ut" som en outsider
vars ovanliga sätt att tänka förbryllade
och endast de bibliofilt filologa kunde
se bakom denne dubbelnatur där
scenerierna i hans noveller ofta
hämtades från krigets frontlinjer däri
älskande par skiljs åt för att aldrig mer
återses,
medan det upprörda känslotillståndet
av kärlek och krig kvarstår där livets
kaos i krig och fred synes oskiljaktiga,
som Molenes tycktes förlika en intelli-
gent extas i båda.

Molenes imposant romantiska syn var
mörk och melankolisk vars själ tycktes
vara född sårad,och menar själv att det
hjärta över sextio som inte förstått att
den som fötts med denna mystiska sjuk-
dom vars leda,oro och dekadenta hopp-
löshet är ett naturligt känslotillstånd
av medvetenhet inte heller är mänsklig
för ingen blir människa utan att känna
efter och den som inte vågar känna
efter ljuger både för sig själv och andra.

Molenes för tidiga bortgång när han föll
från en häst visar att döden inte har någon
moralisk plikt sörja för vem han tar och att
livet alltid är i underläge i krig som i freds-
tid där livet är ett äktenskap med döden.

-

-