... och tittade ut. Det låg snö på marken och jag minns
att jag blev förvånad. Då jag gick till vila för natten hade
det ännu varit barmark och sommar.

Som ibland även förr om åren, hade årstiden kommit lika
överrumplande som att knäppa med fingrarna. Bara att
den här gången utan någon period av höst.

Kom att tänka på hur fort natten föll i södra Afrika.
Någon som sade sig ha varit där kunde nog veta att berätta.
Tänka sig bara att jag kunde ännu bli

som förvånad över att någonting alls hände numera.
Jag kände mig som ett häpet barn, över att verkligheten
kunde vara så grym att den

fullkomligt struntade i det stora behovet av årstiden hösten.
Chocken övergick ändå snart i vetskapen om att inte bara
den förändrats. Även jag i mitt liv.