När regeringen säger att de måste
göra något åt välfärdskrisen utgår
man ju naturligtvis utifrån att det
avser de sämst ställdas välfärds-
kris,
men när en kommun inte ens har
råd med en välutbildad bibliotek-
arie, läkare eller polis är det tecken
på mer ofärd än välfärd.

Ensamstående mödrar som sitter
fast i bidragsfällor i förorterna och
nödgas begå bidragsfusk för att få
det gå ihop,medans människans
värde inte kan bedömas lika utifrån
taxeringskalendern och rättvisan
köps och säljs till högstbjudande är
ingen utvecklande prognos,
men om politikernas löner sänks
och deras skatter samtidigt höjs
kanske det jämnar ut sig något.

*