jag vet inte hur jag hamnade här, på mitt finger sitter en klämma som mäter mina hjärtslag, ett intravenöst dropp är kopplat till min arm, det kommer kondens ur min mun när jag andas, mina fingertoppar har börjat svartna av temperaturen, lukten av ruttet köttet stiger i rymdkapseln, i den ofattbara tystnaden glimrar några stjärnor i fjärran, stjärnor som stormar av uråldrigt ljus; sjunger om sin egen likgiltiga odödlighet, dagen försvinner ner i en avgrund under mig, morgonen reser sig ur en avgrund under mig, jag för inga anteckningar, jag har inga minnen om vad som har hänt innan jag kom hit, jag är en bakterie i den utbrända pupillen av en fallen gud, i ljusår efter ljusår av iskall eter öppnar sig svalget som sväljer alla levande ting, jag är fjärran allt, jag är fjärran änglarna och trädgårdarna, jag är en punkt i vilken smärtan slutligen stelnar och blir till sten, jag är en dammande stenkropp som driver i avstånden mellan stjärnorna; den nakna, kalla rymden i den ofattbara tystnaden,