jag bugar ödmjukt
inför dig
ber dig
förlåta mig

nu åter från en mörk
vilsen vallfärd
i en skog utan liv
där gick jag
en ofrivillig Faust
minns ej
Mefistofeles
falska löfte

förlåt mig
för jag har
inte sett
dina gåvor

skönheten i din skapelse
kärleken som finns inom mig
godheten du välsignat mig med

hur vackert det är
att du väntar
i stillheten

han i plågande
brådska
ser dig ej
döms att vandra
för evigt
vilsen som Faust