Javisst, gärna, log den pojkklippta unga författarinnan, som Pelle hade brevväxlat med hela våren. Jag följer gärna med på en cykeltur i arbetarkvarteret, men först vill jag ta på mig koftan och sätta lite rött på läpparna.
Koftan! Pelle blev varm av blotta ordet.
Ni får vänta i trädgården så länge, herr Waldmann, tillade Julie August – för visst var det hon! Grannarna skulle börja prata, om de finge se oss tillsammans i trapphuset.
Hon sänkte rösten till en viskning:
Några av dem bodde här redan under l'ancien régime.

Sie sprechen aber guuut deutsch, tyckte Julie, när de cyklade sida vid sida över bron till andra sidan, där Pelles tvillingmostrar hade haft en cigarraffär.
Brüsseler Straße 51, mindes han. Telefon 46 14 44.
Sie haber aber ein gutes Gedächtnis, tyckte Julie.
Das hätten sie nicht sagen brauchen. Damit haben Sie mir ein für allemal als Einwanderer eingestuft. Wir sagen ja nicht gerne unseren Invandrarern, ni talar bra svenska.
Warum denn nicht?
Es könnte als eine Förooolämpning genommen werden.
Eine was?
Eine (blädder, blädder) Verunglimpfung.
Ach sooo, Sie meinen Beleiiidigunggg! Sind Sie aber empfindlich, tyckte Julie. Ich wollte nur höflich sein, nichts mehr.
Vielleicht besser, wir lassen die Politik, föreslog Pelle. Sonst geht es bald zum Messerstechen herunter, und es wäre schade, so einen schönen Tag mit Politik zu verderben.
Berlin ohne die Politik, ansåg Julie, wäre wie Frankreich ohne den Wein, die Schweiz ohne den Käse oder England ohne das Wetter. In Berlin kommt man niemals um die Politik herum.
Und Schweden ohne die Konflikträdsla, fügte er still vor sich hin zu.

Kära läsare, jag skulle kunna trötta ut er med detaljerade miljöbeskrivningar, för att inte tala om all tidstypisk rekvisita jag skulle kunna hålla upp framför kameran: de rasslande S-banetågen, brandgavlarnas flagnande reklam, den spruckna asfalten genom vilken gatstenen skymtar fram. Alla populärkulturella referenser jag skulle kunna göra så där i förbifarten, den där jukeboxen t.ex. ...

Mach doch das Ding endlich ausss! stönade krogvärdinnan, som var misstänkt lik Pelles stamkafévärdinna. Außerdem, påpekade hon, heißt es nicht Dschukbox, sondern Musikbox.
Okej då, morsan ...
Två glas saft till dem där borta i hörnet.
Ska bli!
Undrar just vad det är för folk som kommer till mig för att dricka saft, tänkte värdinnan.
Det var naturligtvis den pojkklippta författarinnan och hennes svenske vän.
Also Dschuli, stellen Sie sich vor, dass ...
Vi kan prata svenska, tyckte hon. Tänk på att alla dina läsare inte förstår tyska.
Det var just dit jag ville komma, svarade Pelle. Hemma hos mig talades det både svenska och tyska, samt även ett mellanting som enbart kunde förstås av oss som var invigda. Däremellan fanns det tusen nyanser.
Nu tar du väl ändå i.
Räknat i promille var skillnaden hårfin.
Ach sooo meinen Sie. Skriv som det låter då, rakt upp och ned.
Och enbart bli förstådd av invigda?
Risken finns.
Textremsa då? Fotnoter?
Ditt val, mein Lieber. Men Pelle då, du har ju knappt rööört din saft! Erenåfel?
Berlindialekt återgiven som söderslang, log Pelle och tömde sitt glas i botten. Das fängt ja gut an!

De där två har verkligen funnit varandra, tänkte krogvärdinnan, vars lokal i takt med mörkrets fallande började fyllas med en annan sorts publik.
Min mor använde gärna franska lånord, berättade Pelle, som hade hunnit bli ganska livad av saften, för Julie. Som ballon, parfum och amusement.
Lägg märke till, fortsatte han: med bibehållande av det franska uttalet, som på Linguaphone-kursen han hade ärvt efter sin morfar:

Hrr, hrr, hrr ...

härmade Pelle skrapet från skivan.

On! On! On! – Ballon!
Un! Un! Un! – Parfum!
En! En! En! – Amusement!

Oh! Oh! Oh! tyckte Julie. Måste du spela över så där? Folk tittar ju!
Exakt vad min mor brukade säga, myste Pelle och tog ännu en slurk av saften. Nå, vad säger ni hemma hos er?
Bei uns sagen wir einfach Bal-lohn und Par-fühm.
Und vielleicht ... Amüsemang?
Vergnügung, bitte.
Å andra sidan, fortsatte Pelle, var hennes engelska uttal alldeles förfärligt. Jag minns särskilt en gång när hon skulle köpa ett paket tobak och expediten inte förstod vad hon menade med "Dschilbert Hämmiltn".
Är det någonting konstigt med det, undrade Julie. Till och med jag, som inte röker, känner till Hamiltons Blandning!

När den pojkklippta och hennes vän kom ut från saftbaren, var det redan mörkt. Tusentals färgade glödlampor skrek ut sitt budskap: Boxning! Film! Dancing! och sex! sex!! sex!!!
Tack för att du tog ut mig i kväll, log Julie och gav Pelle en stående kram. Glöm inte att skriva när du kommer fram. Du verkar ju bära på en fantastisk berättelse! Jag vill höra mer!
Jag lovar, svarade han och stal till sig en lillkyss. Så snart jag har fått råd att lösa ut skriv-maskinen.
Das hätten Sie nicht tun sollen. Hätten Sie das nicht lassen können?
Ich bitte tausendmal um Entschuldigung, ursäktade sig Pelle. Mir wurde einfach die Versuchung zu stark.
Die Versuchung?
Frestelsen. Sie verstehen, viskade Pelle hemlighetsfullt, ich habe viele böse Neigungen. Onda böjelser, förklarade han och gjorde en bågformad gest med tumme och pekfinger.
Oh la la, tänkte Julie.
Manchmal habe ich auch schwer, meine Gaumenlust zu beherrschen.
Sie meinen die Zunge im Zaum zu halten?
Ja, das auch. Wie oft bin ich meinen Eltern und Erziehern gegenüber unehrerbietig gewesen!
Unehrerbietig? Gaumenlust? So spricht doch überhaupt kein Mensch!
Rauchen tu ich allerdings nicht. Das tut ja niemand heute mehr.
Woher haben Sie denn alles? Vielleicht aus einem "parleur" von "artonhundratalet"?
Aus meinem Beichtspiegel – Heda, heda, wat ham'se da eben jesagt? Vasarunurå?
Mein Gott! Julie satte handen framför munnen. Inzwischen rede ich ja selber wie Ihre Frau Mutter!

War es schön in Berlin, undrade Pelles tyska mor när sonen ringde henne från en telefonkiosk någonstans på vägen.
So lala, svarade han.
Also doch nicht. Jag sa ju till dig att det inte lööönar sig att resa bort på så kort tid som bara en vecka. Es ist einfach zu schade um das gute Geld.
Men två veckor kostar ju dubbelt så mycket!
Sei doch nicht immer so schnarstücken! Fick du åtminstone gjort vad du skulle? Jag hoppas verkligen att du tog tillfället i akt.
Tillfället?
Att utforska din sexuella läggning, naturligtvis.
Jag har inga problem med min sexuella läggning.
Klart du har! Varför tror du annars Cecilia valde bort dig till förmån för den där ... gubben?
Nu började Pelle bli osäker.
Vet du vad, mamma? Jag tror att hon har hittat på alltsammans bara för att retas med mig. Hon blev naturligtvis svartsjuk när jag var ute med Jessica.
Dschessika? I dom byxorna? Bei dir piiiepts wohl, mein Lieber!
Hur kan min mor se vilka byxor jag har när vi pratar i telefon, undrade Pelle, men vågade inte fråga.
Modern gjorde en gest med pekfingret mot tinningen, som man gör i Tyskland när det "piper" hos någon.
Försök fatta, fortsatte hon, att Cecilia är en vuxen kvinna, och vad hon behöver är en vuxen man. Nu har hon det.
Modern gjorde en paus.
Warst du überhaupt in Berlin oder spinnst du nur?
Pelle svarade inte.
Arma barn, sade modern när hon fattade hur illa hon hade gjort. Allt du har är en neurotisk far och en försupen mor!