Den natten gömde mina drömmar
under det ljuva duvlätta duntäcket
med fjäderlätta sömmar
en hemlighet så svår att bära
av livets uppenbara lära

I det dova skymningsljuset
kryper tvivlandet fram
från förälskelsens rosenskimmer
skuggornas tankar pockar i ruset
det bistra förgångna förnimmer

Frågan ställer på sin spets
får jag inkluderas i hans elektrifierade krets
ämnad till denna man nobel och fin
som i den havsfriska bokskogens alle'
framförde sin önskan att göra kärleken ärbar
och sade vill du bli min

Ja svarade jag utan eftertanke eller tillstymmelse av tvekan
han bar sedan min njutning varsamt fram med sin varma hand
med ömhetsbetygelser från evighetens land