Del 1.
En polis kom fram till mig en dag då jag valt att
vilande sitta ned i en bil. Det var dock inte en
Mercedes Bensinsnål, utan drevs nog med diesel.
I alla fall så berättade han för mig att han betraktat

såväl mig som bilen en bra stund och ville nu
som påpeka detta. Han menade på att jag som
satt vid ratten också borde kunna ta mig därifrån,
lämna platsen samt åka någonstans där det var

mera lämpligt att parkera fordonet. Han ville inte tro
på mig då jag berättade att jag inte satt där för att jag
var ägaren till fordonet, ehuru jag saknade körkort
samt nödvändig utbildning för att framföra åkdon

av det slaget som jag valt att för stunden vila mig i.
Mannen noterade att jag inte hade något bilbälte
samt att jag inte satt något kvitto för parkering,
väl synligt i bilens framruta. Då vi talat en stund

med varandra bad han mig att öppna motorrummet.
Jag berättade då, till hans förtrytelse, att jag inte
visste hur detta gick till. Sedan gjorde han en lov
runt bilen, vilken saknade handtag för att öppna

dörrarna som bilen borde varit försedd med. Utifrån
såg det ut precis som om bilen saknade dörrar och
var i ett enda stycke. Vilket i sig ju verkade en smula
märkligt med tanke på att jag satt i den. Fönstret vid

förarsätet verkade vara helt nedvevat. Någon sorts
mekanism, som antingen var mekanisk eller elektrisk,
hade förmått glaset att som sjunka in i övrig metall.
Själv var jag intresserad av att se om jag kunde hitta

någon knapp eller i vilket fall funktion som kunnat
öppna motorhuven. Polismannen återkom till mig
efter bara några minuter. Han verkade upprörd av
någon anledning. Han stod och betraktade mig en

stund och ville ha att fråga sedan varför bilen inte
hade några baklyktor, som kunnat berätta för övriga
trafikanter att bilen bromsade in. Den verkade sakna
även ljus framtill och vid närmare inspektion hade

han funnit att de var påmålade, för att se ut som om
fordonet var försedd med lyktor. Även om bilen gav
sken av att vara just en bil, kände han inte till varken
märket eller modellen. Den var försedd med såväl hjul

som hjulhus, vilket var vanligt förekommande på just
en bil. Men i övrigt verkade den sakna vissa andra som
vanliga detaljer. Han kliade sig i nacken med ena handen
och bad mig sedan stanna där jag var, medan han gick en

bit bort för att prata med en annan polis. Vid något tillfälle
kom de att vända ryggen mot mig, ett par minuter säkert
bara. I alla fall återvände polismannen till mig, då satt jag
istället på en sådan där parksoffa av trä, som är så vanlig

att vila sig på om sommaren. Han gick fram till mig, medan
han såg sig omkring en smula. Han ställde några frågor till
mig. Exempelvis var bilen tagit vägen, varpå jag såg frågande
på honom. Han ville ha det till att jag suttit vid förarplatsen

i en bil och att han frågat om jag kunnat öppna luckan till
motorrummet. Men jag ville själv ha det till att jag inte
hade varken bil eller körkort och att jag aldrig sett den
scen han just målade upp så som just detaljerat för mig.


Del 2.