Saker eller föreställningar av något, får betydelse för mig först när en förståelig beskrivning av upplevelsen finns för mig att ha tillgång till.
Utan en beskrivande förståelse framstår upplevelsen som ett mysterium.

Exempel.
Jag ser bilden av en strand framför mig.
Jag kan själv befinna mig vid stranden eller se en filmad version av en strand.
Om det är finkornig sand på stranden och det är dag samt vattnet från en våg sköljer över stranden och sanden.

Då kommer jag att få känslan av att sanden är mjuk.
Om stranden däremot är stenig eller om vattnets våg inte når fram till den yta där sanden ser mjuk ut.

Då kommer jag nog inte uppfatta sanden som behagligt mjuk.
Upplevelsen eller i alla fall synen av den, är sammankopplad med dels vattnet och dels av hur finfördelad sanden är.

Ju mer finfördelad, ju mera mjukt intryck av den och än mer skön att beträda, om vatten får skölja över densamma.

Om sanden inte sköljs över av vätska, den istället fås att 'flyga i vinden' som damm vilken blandas med luften, kommer den att uppfattas som torr och möjligt obehaglig.

I en sandlåda är det än mera påtagligt.
Hälls vatten på sand i en sandlåda kommer den att uppfattas som mjuk.
Utan vätska kommer den att uppfattas som sträv.